Jag förstår ingenting av det här

Paulina

Är det inte märkligt hur man alltid envisas med att spela upp sitt förflutna i huvudet som en film. Om och om igen. Även fast det kanske är något förfärligt dåligt eller fult så vill man ändå återuppleva dom stunderna. Hela tiden. Eller, det kanske bara är jag?
Jag gör det, spelar upp minnen från mitt förflutna och så fastnar jag i mina tankar och ångrar massa saker jag gjort eller skyller ifrån mig och lägger skuld på andra eller sammhället och så blir jag arg. Ledsen. Frustrerad. Fan vad jag blir irriterad!
Men Ibland kommer jag på mig själv och så skiftar jag fokus och börjar drömma om frammtiden istället. Blir helt lost i mina tankar och planerar ut massor av framtida event i detalj. Men de är ju bara påhitt. Verkligheten är nu. NU och inte igår eller imorgon. Jag fattar inte varför jag har så svårt för att leva och existera i nuet. Jag försöker ju… oftast men… Det känns som att jag tryckts in i en värld där allt, hela livet bara går ut på att ha ångest för igår och drömma om imorgon… och föröska bota sig själv så man slipper ha ångest för igår och detta ska man då göra genom att tänka positivt. Försöka leva i nuet. Men va fan batyder det då? Leva i nuet. Om man bara lever i nuet så förstår jag inte ens vad vitsen med att drömma eller vilja göra något med sitt liv har någon betydelse. Det har ju inte det om man bara fokuserar på just nu. Om det är bra nu… varför ska man sträva efter något då? Det är som att man ska bli nöjd. Folk har fått för sig att Lycka = att vara nöjd. Man ska nöja sig med det man har.

Jag tycker att man ska vara tacksam för det man har men jag tycker aldrig att man ska nöja sig. Är man nöjd är man ju typ död. Det är ju det osm händer när man dör. tror jag. Åhhh, jag vill leva i en värld där mina drömmar och min verklighet är ett. Där det inte finns några konstiga påhittade regler att förhålla sig till och där jag får vara hur otraditionell och konstig som helst utan att behöva känna att jag måste förklara mig. Jag vill inte att du ska försöka placera mig någonstans där jag absolut inte hör hemma.

Det jag försöker säga är väll att jag är rädd för framtiden och att jag aldrig kommer uppnå min högsta önskan i livet. Att få vara helt 100% fri.
Tack för mig.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s