Drama Queen

Paulina

Jag lyckas alltid få alting att låta så dramatiskt.
Ända sedan jag var liten så har jag alltid fått en känsla av att jag kanske inte borde ha sagt nått i just det tilfället eftersom de blev en så stor grej av det. Jag tror det beror på mitt sätt att säga saker på. Jag har en ofrivillig osäkerhet i rösten när jag pratar. Antingen låter det som att jag är osäker på om jag menar det jag säger eller så låter det som att jag bara spekulerar eller flummar runt. Det kan vara för att jag mestadels pratar om idéer och teorier där jag inte har nån fakta som kan backa upp det jag säger och därför har jag på något sätt adopterat det talsättet så nu låter allting som en teori. När jag menar vad jag säger så kommer det inte fram på ett bra sätt.

Jag borde gå en kurs i retorik. 

Jag skulle nog kunna kalla mig själv för en drama qeen för att jag alltid tycker att det minsta sakerna är skit jobbiga. Jag hatar första intryck, där kan vi snacka prestationsångest. FY satan va jobbigt det är att prata med folk jag aldrig träffat. Jag vet inte hur man gör. Eller jo jag vet hur man skulle kunna göra om jag vill bli omtyckt, då går man bara in i en roll och kör. Däremot vet jag inte hur man gör om man ska va sig själv samtidigt. Näe, man kanske inte ska satsa på att bli omtyckt. Hjälp mig!?

Jag gnäller så mycket… Jag borde sluta gnälla så mycket. Jag har svårt att släppa saker, jag har svårt för att ta in saker och folk, mest för att jag inte vill släppa in dom. Jag är så stel och spänd att jag ibland får svårt att andas. Jag är så jävla jobbig, varför måste jag vara så svår jämt?

Ibland har jag perioder av 100% positiv energi där jag lever i någon slags hakuna matata anda och bara går runt å kramas. Det kan ju va därför jag blir så irriterad på mig själv när jag är så negativ. Kontrasterna blir för stora. På tal om kontraster, asså jag är så motsägelsefull. Jag har alltid två helt motsatta saker/åsikter som brottas med varandra. Ena sekunden tycker jag en sak och i nästa sekun ändrar jag mig. Jag ångrar mig alltid och ångrar mig igen. Så onödigt. 

Egentligen borde jag bara acceptera dom här grejerna hos mig själv. Fast jag har hört att man kan bli vem man vill om man bara vill det tillräckligt mycket. Jag vill bli perfekt. Så… då borde jag kunna bli det. Eller…??

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s