#relatable

Paulina

Börjar känna att höstens mörker kryper in under mitt skinn. När allting känns lite svårt och jobbigt. Försöker tänka positivt men det är svårare när det känns tungt i själen. Jag har ju massor med roliga saker på gång och är mitt uppe i en flytt till Stockholm så jag har inget att gnälla om. Men å andra sidan så är det jag känner det jag känner och bör inte förbi ses bara för att jag är en priviligierad människa. Jag borde ta tag i mina känslor lite mer nu men jag har en tendens att leta distraktioner och fly från mig själv. Jag förstår inte varför det är så svårt att lyssna på mina egna råd och göra det som jag vet är bäst för mig själv. De e som att jag har en rastlös liten djävul på axeln som tycker att allt är tråkigt och vill hitta på bus istället för att ta ett andetag och reda ut mitt liv. Jag vet inte vad jag håller på med längre, vilken väg jag ska gå och vad jag bör prioritera högst. Blir också väldigt stressad av det, men jag kanske inte behöver veta vad jag gör? Fan, är lite lost.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s