Äntligen

Paulina

Jag har äntligen flyttat till Stockholm! Det har jag velat göra sen jag var 16 år och nu är jag 22. It’s been a long time coming but now I’m finally here!

KÄNNS SÅ BRA!

Men annars just nu så vill jag bara ha en kram men det är ingen som kan komma och krama mig. Jag får väll krama mig själv då helt enkelt. Det går ju också. Är liiiite stressad kanske… eller nånting… asså de är nånting konstigt med mig nu, det känns som jag börjar tappa greppet om mig själv.

Det är konstigt att jag kan må så bra och va så glad samtidigt som jag vill gå i ide och ge upp på allt. Hur är de ens möjligt?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s