Den första Lördagen 2016

Paulina, PROGRESS REPORT

Jag måste låta mina känslor få finnas och kännas. Det är en som en storm som måste få storma klart. Måste tömmas för att kunna fyllas på nytt. En våg som måste får krascha innan den tillslut rullar ut på sanden och sjunker in och försvinner.

Jag påstår ju att jag aldrig blir bakis, jag tar tillbaka allt jag sagt för igår kväll (då jag tillslut nyktrade till) var jag så jävla bakis. Både fysiskt men framförallt psykiskt. Hade sån jävla ångest över hela min existens. Vad gör jag? Vem är jag? och vad spelar det för roll?
Det gör ju inte det, ingenting spelar roll för allt är förstört och har varit det sedan tidernas begynnelse. Det är kört för oss.

Men allt spelar roll! Allt är och har varit helt fantastiskt vackert sedan tidernas begynnelse. Vi lever och det är fantastiskt.

Men det är bara så sorgligt när allt är så fint och sen tar det slut och jag sitter ensam i köket och känner mig tom. Jag som är beroende av stunder fyllda av livets heroin. Jag kan inte få tag i sånna stunder hela tiden för det går inte, jag har försökt. Jag kan inte sitta här ensam på en lördag och fylla min tomhet med att upskatta de små sakerna i livet. Och missförstå mig inte, jag upskattar allt i mitt liv. Jag menar bara att jag inte kan fylla tomheten i själen med tacksamhet eftersom att tomheten gör mig rastlös och impulsiv eller apatisk. Det är en helt annan energi. Tacksamhet är ett konstant flöde av upskattning och som ett filter eller en lens, ett perspektiv. Ser man allt ur ett tacksamt perspektiv så är det svårt att vara negativ.

På tal om negativitet. Bara för att jag har ett hål på insidan som jag vill fylla hela tiden betyder inte det att det är negativt. Att vara rastlös är inte negativt. Att ha ångest är inte negativt så länge det inte är ett hinder för livet. Om man handlar impulsivt och tankelöst pga dessa känslor så kan det födas en negativ upplevelse ur det. Men känslan i sig är inte negativ, den är bara en känsla som vilken annan känsla som helst.

SÅ vad fyller jag tomheten med? Jag har inte kommit på det än och jag vet inte ens om jag orkar eller vill komma på det. Tror inte jag måste veta allt. Jag tänker testa något nytt och bara låta känslan kvarstå och se hur länge jag pallar med det. Det sägs ju att allt är temporärt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s