Astro

Paulina

Här sitter jag och har precis hämtat ett gäng böcker som jag beställt! 4 stycken varav två är astrologi böcker. SÅÅÅ JÄÄÄVLA KUL!

Har verkligen fastnat totalt och är helt besatt av att lära mig allt om astrologi nu. Inte bara för att det är så kul, men för att jag genuint tror att det hjälper min hjärna att förstå saker. Alltså jag har sprungit omkring i panik som en huvudlös höna hur länge som helst nu,  i jakt på någonting konkret som jag kan applicera på mitt liv som gör det lite lättare att leva i vissa mörka stunder. MEN nu när detta otroligt flummiga ämne kommit in i mitt liv så har jag aldrig förstått livet bättre. Jag tror att det kan ha att göra med att astrologin är uppbyggd på ett sätt så att jag blir konstant konfronterad med förslag på hur det skulle kunna se ut och sen frågar ju jag mig själv och kritiskt granskar mitt liv för att se om det stämmer. Det är ju så det går till när vi lär oss om oss själv, jag tror bara att jag hade fastnat i någonting som var ett mer statiskt tankesätt där jag konstaterade saker istället för att undersöka hur det faktiskt låg till.

Med det sagt så vill jag också poängtera att jag inte vet tillräckligt mycket om det än för att veta hur det faktiskt fungerar och därför kan jag ju inte påstå att det är sant och så. MEN det som är sant är att det definitivt har hjälpt mig massor, VERY NICE!

En annan sak som är kul var ju att det tydligen var någons slags super måne nyligen, WOW. En sån ska jag bli när jag blir stor, en supermåne.

Advertisements

Att överleva hösten

Paulina

Hur en överlever hösten:

STEG 1:
Bli ett med hösten, färga håret rött, klä dig i höstlöv och ät bara kanel.

STEG 2:
FIRA ALLT! ALLT SKA FIRAS. SPECIELLT HALLOWEEN.

STEG 3:
Vad du än gör så låt dig inte luras av att djuren går i ide, du kan få för dig att det är det du också borde göra. AVOID AT ALL COSTS! Gå inte i ide, när du väl är där kommer du aldrig därifrån.

STEG 4:
Slutligen vill jag bara uppmana alla om att absolut köpa doftljus, ljusslingor, lampor av olika slag och annat som lyser. Omge er med så mycket ljus ni kan för det är SÅ JÄVLA VACKERT!

Hjälp

Paulina

Jag har så sjukt mycket ångest nu, typ sen onsdags förra veckan har det bara växt till en så ohanterbar storlek att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Nu känns det som att jag är påväg att kräkas hela tiden, konstant små panik. Gråten ligger och trycker precis backom det sköra skalet jag byggt omkring mig. Det här är inget liv, det här är överlevnad. Jag orkar inte må såhär och jag vet inte vad jag ska göra, vem jag ska prata med eller hur jag fixar allt.

Att jag dessutom är så jääävla misslyckad och inte kan någonting gör mig så stressad att jag vill dö. Jag måste ju göra saker, det finns ett liv jag måste leva och därför försöker jag ignorera mitt idiotiska tankesätt och mina känslor. Det är bara sååå starkt just nu och jag är så less på att må så här. Hjälp mig?, eller jag måste hjälpa mig själv! Det är det jag alltid har gjort, men jag orkar typ inte det nu. Känner hur magen ba vänder sig ut och in… Helvete.

VARFÖR ÄR DET SÅ HÄR? HUR BLEV JAG SÅ HÄR?

Storma tills jag dör?

Paulina, PROGRESS REPORT

Här sitter jag i skolan, på en lördag och har precis undervisat 2-3 åringar + föräldrar. Det var en upplevelse, ganska kul ändå och väldigt lärorikt. Jag är så stolt över att jag lyckades göra en planering och hålla mig till den men ändå gå ifrån den ibland. Har aldrig planerat eller varit så förberedd i hela mitt liv. Det va rätt coolt, känndes som jag hade mer frihet då på nått sätt. Att jag dessutom hade världens bästa pianist som gjorde klassen med mig var ju helt fantastiskt.

Men nu har det gått en timme och jag känner hur trött jag är, det tar så mycket energi att va sådär många i ett rum, vara en ”lärare/pedagog”, hålla koll på allt och helt enkelt prestera sådär sammtisigt som en vill hinna se alla och se till att alla har kul. Att jag dessutom kände hur min ångest ba växte inombords i början var ju minst sagt en distraktion. Att försöka separera sina tankar då och va i nuet med barnen är fett svårt. SOm tur är har jag övat i en livstid just på att ha en mask utåt som verkar lung medan det stormar på insidan.

På tal om att storma, Maggan har ju en låt som heter storma tills vi dör. Beskriver så tydligt en sinnesstämmning jag befunnit mig i otaligt många gånger. ”Ska jag storma tills jag dör? tills det är allt jag gör?” – Veronica M. Jag undrar många gånger om jag bara är ett stort stormigt hav som jag aldrig kommer kunna kontrollera. Mina känslor kommer som tsunami vågor och jag drunknar ofta. Dock överlever jag, det gör jag verkligen. MEn jag vill inte bara överleva, jag vill segla så att jag kan bestämma vart jag ska.

Flummigt kanske, men jag vill bara att allt ska kännas bra någon gång.

Rekommenderar dig att lyssna på den låten, den beskriver så jävla bra hur jag tänker.